In Allmänt om avel

Djuravel har en väldigt lång tradition. Alla våra tamdjur som vi håller idag är resultatet av avel. Korna avlade vi fram från uroxarna och grisarna var från början vildsvin. Vi har alltid avlat djuren för att få fram nya djur med de egenskaper vi önskar.

För djur som skall ätas har vi strävat efter att få fram djur som växer snabbare och ger mera kött medan de djur som skall användas för arbete har avlats fram för att bli starka djur som inte blir trötta. Detta var målet när vi redan för flera hundra år sedan började avla hästar. Vi ville ha starkare hästar som kunde hjälpa till mer i skogen och på åkern. Idag utförs detta arbete av maskiner därför avlas inte arbetshästar längre. Istället ägnar vi oss åt att avla fram hästar för att tävla i olika sammanhang, t ex för att få snabbare hästar som klarar sig bättre på travbanan.

Definitionsmässigt är avel är när man medvetet parar två djur för att få en avkomma med egenskaper från båda föräldrarna. Genom att göra detta har man fått fram hästar som är snabbare, lydigare och starkare.

Avel fungerar eftersom all information om stoet eller hingsten är sparade i dess gener. Dessa gener är samlade i kromosomer. Alla hästar har 32 kromosompar. I varje par har hästen en kromosom från hingsten och en från stoet. Det betyder att hälften av hästens anlag kommer från stoet och hälften från hingsten. Genom att veta vilka egenskaper två hästar har kan man då para dem för att få ett föl som ärver de bra egenskaperna från hingsten och de bra egenskaperna från stoet. Man ska dock vara medveten om att det inte bara är de bra egenskaperna som går i arv.

Det är mycket lättare att träna en häst som redan är anpassad till vad som väntar den och det är därför man avlar dem. Men man ska vara försiktig så att man inte råkar ut för inavel. Inavel är när man parar två hästar som är allt för nära släkt till exempel två syskon. Inavel kan ge fölet genetiska defekter, såsom t ex försämrad fruktsamhet, tillväxt och livskraft. Oavsett om både stoet och hingsten är mycket bra hästar kommer du inte tjäna något på att para dem om de är alltför nära besläktade eftersom fölet säkerligen kommer ha en eller flera genetiska defekter. Samtidigt bör man vara medveten om att det inom travet finns ett visst mått av inavel då det finns ett antal starka hingstlinjer som går igen i många av dagens aktiva hästar. För att undvika ett alltför stort mått av inavel räknas därför en inavelskoefficient fram och denna framgår för varje enskild häst under deras respektive sida om härstamning på travsport.se.

Hur vet vid då om en specifik hingst är lämplig som avelshingst? Det finns ett antal olika sätt som används för att bedöma detta. De tre mest använda metoderna är avelsindex, avelsvärdering och avkommeprövning.